Jag gick sakta utmed gångvägen, längs Svartån. Jag såg något längre fram, något vitt, en buske som redan stod i blom. Magnolian, där med sina vita blommor på kala kvistar. Jag var tvungen att gå fram och titta lite närmare. De vita, långa blombladen rörde sig sakta i vinden. Jag tog fram mobilkameran och tog några kort. Jag kände att jag ville bevara bilderna. Det fanns något nästan heligt i detta träd. Än har träden nätt och jämnt slagit ut i grönska, men detta träd lämnar löven åt ett senare stadium och låter istället blommorna slå ut i en prakt som slår det mest.
…Jag googlade på Magnoliasläktet och fick lära mig att släktet omfattar 210 arter. De finns naturligt i Asien, Nord- och Sydamerika. Många odlade sorter finns som trädgårdsväxter. De trivs bäst i soliga och vindskyddade lägen. Sen kom något som fick mig att förundras. Magnoliorna är ett mycket gammalt släkte som fanns före bina. Blommorna utvecklas därför för att pollineras av skalbaggar. Man har funnit fossila lämningar av Magnolian som är 20 miljoner gamla. Släktet är uppkallat efter en fransk botaniker Pierre Magnol.
Underverk som Magnolian finns ständigt omkring oss. Det gäller att stanna upp och se, ta in för att upptäcka de rena undren omkring oss. Magnolian är ett av Guds under som just de här dagarna visar sig i all sin prakt. Jag tänker varje vår att jag vill vara uppmärksam på vårens alla tecken på Guds fantasifulla skaparkraft som vi får del av fritt och för intet. Som en nåd att ta vara på och bära med sig. Vare sig det är i minnet eller i mobilen. Välsignad vår och försommartid önskar jag dig, och där till ett öga för att upptäcka Guds underverk mitt ibland oss.
Anna Lena Evehäll
|
